Lockfågeln – pressklipp & recensioner

Det var länge sedan Bräckesonen Jonas Moström lade sin Sundsvallsserie åt sidan.
Men trots att åren har gått och utgivningen vuxit har han inte övergett staden.

Förutom att han återkommer med en och annan handling har han också behållit Sundsvallspolisen Johan Axberg som en av sina huvudpersoner. I den nya boken, som utspelas i Umeå, tar han med sig Sundsvall på ytterligare ett sätt: genom att använda Skvadern.

I Umeå härjar – kanske med lite inspiration från Hagamannen – en våldtäktsman och sedermera mördare, som lämnar en skvaderskulptur som signatur på sina offer. Nationella profileringsgruppen, där Johan Axberg för tillfället är chef, kallas in. Hans partner både i livet och arbetet, psykiatern Nathalie, är fortsatt mest sysselsatt med familjen och här även med att jaga efter en lägenhet, men är ett värdefullt bollplank. Och, ska det visa sig, särskilt utsatt.

Vem hade kunnat ana att den vänliga skvadern skulle bli användbar i en deckare?

Den här boken är riktigt läskig, inte minst därför att författaren har återbrukat sin kanske ruggigaste karaktär någonsin: seriemördaren Kameleonten, en person helt utan empati, med vanföreställningar och med en otäck förmåga att byta skepnad snabbt och totalt och ta sig in på de mest oväntade ställen. ”Ondskan personifierad och en varböld av hat”, beskrivs han bland annat som. Och två av målen för hans kokande agg är Johan och Nathalie.

Här handlar det inte så mycket om Johans och Nathalies privatliv, utan det är utredningsarbetet som står i fokus - kryddad med ytterligare ett Sundsvallsinslag i det att Johan rekryterat sin gamle kollega Sven Hamrin från Sundsvallspolisen, vars lite råa humor och inte alltid så smidiga framtoning friskar upp.

Man köper också att Skvadern, korsningen mellan tjäder och hare, får symbolisera två sidor hos den personlighetskluvna förövaren – även om tjädern inte direkt är känd för sin hårdhet och styrka. Med en tät och intensiv intrig, karaktärer som känns äkta och noggrant utprövade spänningsverktyg leker författaren läsaren genom boken. Och förstås kedjas man fast vid sidorna för att få veta hur det blir.

Ännu en bladvändare av rutinerade Moström

Östersundsposten