Kameleonten
Pressklipp


Susanne Holmlund, Sundsvalls Tidning
Han kallas för Kameleonten eftersom han är en mästare på förklädnad, han tar sig olika skepnader för varje brott han begår, kan maskera sig och skickligt växla mellan olika yrkesroller. Ingen har sett hur han egentligen ser ut, ingen kan identifiera honom, han har inga särskilda utmärkande kännetecken. Han mördar sina offer genom att strypa dem och som en hälsning lämnar han en tärning i offrets navel.
Nationella gärningsmannaprofilgruppen består också av chefen Ingemar Granstam, Angelica Hubinette, rättsläkare, Maria Sanchez, polis och Tim Walter, teknik- och datasnille. Nu samlar Granstam gruppens medlemmar för att en gång för alla hitta Kameleonten och få honom inlåst för tid och evighet. Granstam har en otroligt kompetent utredningsgrupp och tidigt fokuserar de arbetet på två huvudmisstänkta som kanske kan vara Kameleonten?
Men fler personer mördas, tärningar hittas och Kameleonten hinner undan. Stämningen börjar bli ganska desperat i guppen.
Huvudkaraktärerna har jag lärt känna sedan de tidigare böckerna, Johan Axberg har varit med sedan den första boken, Dödens pendel (2004). Han var, tillsammans med läkaren Erik Jenssen, huvudkaraktär i Moströms första serie på åtta böcker med en handling som i huvudsak hade Sundsvallsregionen som geografisk plattform, och han finns också med i den nya serien där han fått sällskap av Nathalie Svensson som huvudrollsinnehavare. Det finns en attraktion mellan Nathalie och Johan, men han är gift, bor i Sundsvall och har två små barn. Nathalie är skild, har två barn som hon har delad vårdnad om. Hon träffar andra män då och då via Tinder. I den nya boken händer en del som än en gång vänder upp och ner på deras relation.
Kameleonten är proffsig och spännande, den har ett driv i texten som gör att man helst vill ligga fem sidor före handlingen för att fort förstå vad som händer i utredningen. Varje gång gruppen tror att de har Kameleonten fast, då slinker han undan igen. Om jag trodde att jag kommit på vem som är Kameleonten, så hade jag helt fel. Upplösningen i boken är så överraskande att jag som läsare häpnar.
Tempot är högt och jag slukar sidorna. Detta lyckas Jonas Moström med i alla sina böcker, att hålla spänningen vid liv. Dessutom avslutas boken med en cliffhanger som gör att jag längtar efter nästa bok.
Detta är hans bästa bok hittills, tycker jag som läst dem alla. Jag vet att han redan skriver på nästa bok, sin sextonde i ordningen.”
Monica, Min bokhylla.Torkel Lindquist, BTJ.
Bokprataren.blodspot.com
Boken får 5/5"
Systrarna boktokiga