Kameleonten

Pressklipp

Rymd utan stjärnor

Kameleonten
Kameleonten är en effektivt formulerad bladvändare. Sällan känner man hotet från en mördare så starkt. Som läsare grips man av en sorts paranoia medan författaren lägger ut villospår och möblerar en rafflande avslutning."
Susanne Holmlund, Sundsvalls Tidning
 
 
”... Advokaten Sophie Ceder hittas strypt under en massage på Sturebadet i Stockholm. I hennes navel hittas en tärning intryckt, ett kännetecken för seriemördaren Kameleonten som uppenbarligen är tillbaka efter sju år. Gärningsmannaprofilgruppen har jagat honom tidigare utan att lyckas. Han har funnits i Ingemar Granstams mardrömmar ända sedan han försökte skjuta honom på en färja i dimman. Skottet brann av, men han vet inte om det träffade. Det enda han hörde var Kameleontens galna skratt. Det skrattet kan fortfarande eka i hans huvud och förstöra hans nattsömn.


Han kallas för Kameleonten eftersom han är en mästare på förklädnad, han tar sig olika skepnader för varje brott han begår, kan maskera sig och skickligt växla mellan olika yrkesroller. Ingen har sett hur han egentligen ser ut, ingen kan identifiera honom, han har inga särskilda utmärkande kännetecken. Han mördar sina offer genom att strypa dem och som en hälsning lämnar han en tärning i offrets navel.


Nationella gärningsmannaprofilgruppen består också av chefen Ingemar Granstam, Angelica Hubinette, rättsläkare, Maria Sanchez, polis och Tim Walter, teknik- och datasnille. Nu samlar Granstam gruppens medlemmar för att en gång för alla hitta Kameleonten och få honom inlåst för tid och evighet. Granstam har en otroligt kompetent utredningsgrupp och tidigt fokuserar de arbetet på två huvudmisstänkta som kanske kan vara Kameleonten?


Men fler personer mördas, tärningar hittas och Kameleonten hinner undan. Stämningen börjar bli ganska desperat i guppen.


Huvudkaraktärerna har jag lärt känna sedan de tidigare böckerna, Johan Axberg har varit med sedan den första boken, Dödens pendel (2004). Han var, tillsammans med läkaren Erik Jenssen, huvudkaraktär i Moströms första serie på åtta böcker med en handling som i huvudsak hade Sundsvallsregionen som geografisk plattform, och han finns också med i den nya serien där han fått sällskap av Nathalie Svensson som huvudrollsinnehavare. Det finns en attraktion mellan Nathalie och Johan, men han är gift, bor i Sundsvall och har två små barn. Nathalie är skild, har två barn som hon har delad vårdnad om. Hon träffar andra män då och då via Tinder. I den nya boken händer en del som än en gång vänder upp och ner på deras relation.


Kameleonten
 är proffsig och spännande, den har ett driv i texten som gör att man helst vill ligga fem sidor före handlingen för att fort förstå vad som händer i utredningen. Varje gång gruppen tror att de har Kameleonten fast, då slinker han undan igen. Om jag trodde att jag kommit på vem som är Kameleonten, så hade jag helt fel. Upplösningen i boken är så överraskande att jag som läsare häpnar.


Tempot är högt och jag slukar sidorna. Detta lyckas Jonas Moström med i alla sina böcker, att hålla spänningen vid liv. Dessutom avslutas boken med en cliffhanger som gör att jag längtar efter nästa bok.

Detta är hans bästa bok hittills, tycker jag som läst dem alla. Jag vet att han redan skriver på nästa bok, sin sextonde i ordningen.”

Monica, Min bokhylla.
 
 
Jonas Moström har gjort det igen! Än en gång får läsaren njuta av det givande och laddade samarbetet mellan kommissarie Johan Axberg och specialisten på seriemördare från den Nationella gärningsmannaprofilgruppen, Nathalie Svensson. Räkna med spänning, kallsvett och kontrollera att dörren är låst! Kameleonten är riktigt bra! Helhetsbetyg 5 (av 5 = Briljant)."

Torkel Lindquist, BTJ.
 
 
Moström håller den nervkittlande tråden levande ända in i mål! Bra intrig och totalt oförutsägbar.  En riktig bladvändare som erbjuder psykologisk spänning, många mord och jakten på en mördare. Eller?".

Bokprataren.blodspot.com
 
 
Älskar de tidigare böckerna i serien och även denna höll måttet. Spännande med oväntade tvister och vändningar,väldigt oförutsägbar. Mycket bra miljöbeskrivningar och språket är enkelt. Karaktärerna är väldigt intressanta att följa. Slutet var spännande och gripande, oförutsägbart. 

Boken får 5/5" 

Systrarna boktokiga