6 frågor om Dödens Pendel

Bild på författaren Jonas Moström, Foto:Ulla Montan
Var får du dina idéer och din drivkraft ifrån?
Som de flesta andra får jag en kick av musik, teater, konst och böcker. Men jag inspireras kanske mest av händelser i min vardag, särskilt samspelet mellan människor fascinerar. När någon gör eller säger något som ger mig en ny insikt i hur det är att vara just människa. Då försöker jag genast formulera det jag upplevt. I bästa fall finns det en penna och e tt papper i närheten. För idéer mår inte alltid bäst av att mogna; ibland måste man plocka frukten innan den faller.

Varför valde du just Sundsvall?
Jag har arbetat i två år som AT-läkare på Sundsvalls sjukhus och kan miljöerna bra. Dessutom är Sundsvall en spännande och vacker stad med många kontraster. De stolta sekelskiftesfasaderna i centrum med marmortrappan i Knausthuset som yttersta symbol för det överflöd som träpatronerna levde i. Och bara ett stenkast därifrån ligger hamnområdet med sina fabriker och kasinot i den gamla järnvägsstationen. Att staden dessutom ligger nedsänkt som en kittel mellan de två stadsbergen gör den till ett perfekt ställe att koka ihop kriminalhistorier på. 
 
Du är ju läkare som Jensen, finns det andra likheter mellan dig och huvudpersonerna?
Jag tycker som både Axberg och Jensen om att lösa problem. Intresset för människor och vad som döljer sig bakom våra masker är också gemensamt. I övrigt finns inte så många likheter. Det roliga med att skriva är delvis att ge sina karaktärer egenskaper som man själv inte har.

Vad är det mest givande med att vara författare? 
När jag skriver öppnar jag dörren till en parallellvärld där allt är möjligt. Utgångspunkten är att jag själv kan bestämma precis vad som ska hända. Efter ett tag börjar dock romanfigurerna att leva sitt eget liv, de får en egen vilja och stretar ibland åt ett annat håll än jag tänkt från början. När denna tvekamp uppstår blir det riktigt intressant och historien förhoppningsvis mer levande. 
 
Kommer Axberg och Jensen tillbaka?
Ja, det är min absoluta förhoppning. Jag har skrivit ett utkast till en uppföljare som jag för tillfället håller på att bearbeta. Det är först när jag skrivit igenom hela historien som helheten blir tydlig. Då ser jag vilka pusselbitar som fattas och vilka jag inte behöver. Denna finputsning är den roligaste delen av arbetet.

Vilket är roligast - att vara läkare eller författare?
Eftersom hjärtat har två kammare finns det plats för båda. På sätt och vis samverkar de båda sysslorna, eftersom man blir en lyckligare och friskare människa av att läsa.